Känns inte riktigt som om jag håller mig till ämnet för bloggen nu när jag ska prata systerskap. Men texten vill ut.
Så här kommer ett litet kåseri till oss älskade underbara fantastiska kvinnor! Givetvis får alla fantastiska underbara män läsa också! 🙂
I lördags, på väg till Hötorget genom ett vackert Stockholm mötte jag hundratals människor. En ung kvinna utmärkte sig. Jag tyckte hon var vansinnigt vacker, hon pratade högt med flit så att alla skulle höra henne. Skrattade självsäkert, gick rak i ryggen och brösten putade i den svarta behån som så detaljrikt syntes igenom blusen. Med sin starka karisma tog hon sannerligen plats där på Hamngatan.
Ingen kunde missa henne och hon njöt av det! Jag med!
Det satte igång en del tankar och funderingar hos mig om hur vi kvinnor bekräftar och ryggdunkar varandra och hur vi uppmuntrar våra döttrar.
Älskade syster!
Inte tänker väl du, när du ser en okänd ung kvinna på stan spänna ut sina fasta bröst, att vänta du bara, du kommer också att bli gammal och osynlig…
Inte retar väl du dig på hennes kaxiga attityd?
Eller när du ser en kraftig kvinna på stan, och särskilt om hon samtidigt äter något onyttigt. Inte tänker väl du då, beskäftigt och bestämt, att jag är i alla fall inte lika tjock som hon. För du tycker inte att ditt människovärde sitter i hur mycket du väger. Visst?
Och när du ser en jämnårig kvinna, inte är väl det första du tänker på att jämföra vem av er som är rynkigast? För du tycker inte att ert värde sitter i vem som har spänstigast hy.
Och inte ställer du väl upp på att ha sex för husfridens skull, inte fejkar du orgasm för att få det överstökat så snabbt som möjligt. För du tar din egen sexualitet på största allvar, visst är det så?
Och du som är mamma. Inte står du framför spegeln och granskar din kropp kritiskt samtidigt som du uttrycker missnöje, i varje fall inte framför barnen. Du frågar heller aldrig suckande din omgivning om du ser tjock ut i ett visst klädesplagg.
Som mamma fördömer du aldrig din dotter när hon experimenterande, i sin spirande pubertet, börjar klä sig utmanande. Du säger aldrig bryskt så där kan du inte klä dig, det är för sexigt.
För du stöttar din dotter i hur hon än väljer att uttrycka sin första trevande kvinnlighet, visst? Du planterar inte skuld och skam i henne.
Du är heller inte den typen av mamma som i hemlighet är glad över att din dotter inte klär sig utmanande.
Och du fördömer naturligtvis inte andras döttrar som i dina ögon klär sig slampigt. Visst?
För du tycker inte att kvinnor kan delas upp i madonnor och horor? Du avskyr den uppdelningen?
Och visst säger du till både din son och dotter att det är fritt fram att experimentera sexuellt, att tänka på att skydda sig mot könssjukdomar och att ingen får göra något mot deras vilja. Visst gör du ingen skillnad på dina barn?
Och visst skiter du fullständigt i din ålder? Du retar dig på gammaldags uttryck som: ”Man frågar aldrig en dam om hennes ålder.”
Du har heller aldrig föraktfullt tänkt, hon har förmodligen gått sängvägen, när en kollega, enligt dig, har blivit aningen för snabbt befordrad.
För visst är det så att vi kvinnor stöttar varandra, på jobbet, i bastun, på krogen. Vi kvinnor har ju för länge sen genomskådat den manliga normen och den manliga blicken, vi uppmuntrar absolut inte den!
Visst?
Med kärlek till oss alla!
❤
PS. Och visst har vi alla varit lite självupptagna en gång i tiden, när vi var unga och vackra. 🙂
PS Igen
Gillar verkligen ordet veteranhona som används i kattävlingssammanhang.
Sverige, juggarna och jag 