När bilden på flaggorna togs i januari 2013, som ett första embryo till bokomslag, var manuset för länge sedan färdigskrivet.
Världsbokdagen 2014
Den 23 april varje år firas Världsbokdagen, instiftad av Unesco för att bland annat främja läsning och uppmärksamma vikten av yttrande- och tryckfrihet.
Dagen till ära vill jag bidra med att berätta om hur min debutbok, Sverige, juggarna och jag blev till.
Kanske kan jag inspirera någon till att slutföra sitt bokprojekt? Eller att ge ut sin redan färdiga bok på eget förlag?
Bakgrund till Sverige, juggarna och jag
1991, när Jugoslavien tog steget mot upplösning, började per automatik även min självbild att långsamt krackelera. Min självklara identitet som juggo-svenska bleknade i takt med det gamla landets fragmentering.
Att tillhöra den så småningom demoniserade sidan, serberna, var svårt. På gränsen till outhärdligt.
Från partisanhjälte till etnisk rensare
Trött på den stereotypa bilden av krigshungriga serber med storhetsvansinne ville jag berätta om mina sommarlov i Belgrad. Om min pappa som slet i en småländsk pappersfabrik i trettionio år och var så långt från Jens Lapidus garderobsmaffioser som man kunde komma. Brann av iver att få berätta att jag aldrig någonsin varit nationalistisk, att jag led med alla i mitt före detta födelseland.
Jag ville också berätta om en diffus känsla av förlust, att människor jag hade känt tillhörighet med i hela mitt liv, nu, på något olustigt sätt, blivit mina fiender.
Skrivarakademin
2004 bestämde jag mig för att gå på Skrivarakademin. Jag la upp en enkel och i mitt tycke genial strategi, nämligen att gå kvällskurs efter kvällskurs tills manuset var skrivet. Det tog mig fem terminer totalt. Grundkurs, fortsättningskurs och tre terminer på Författarskolan.
Till varje kurstillfälle fick vi kursdeltagare ha med oss max tolv sidor text. Det hade jag och så växte min text fram. Det här sättet att skriva fram en roman passar sådana som gillar deadlines.
Jag jobbade heltid och hade två barn i skolåldern. Om inte min man hade tagit huvudansvaret för familjen hade det inte blivit någon bok.
Vila
Efter två och ett halvt år var råmanuset klart. Det fick då en välbehövlig vila i ett halvår, jag var rejält trött på texten och behövde själv en paus.
Manusbearbetning
Innan jag skulle skicka mitt manus till förlag ville jag ha ett lektörsutlåtande. Det var naturligt att fråga Erik Grundström som var min handledare på Författarskolan. Jag gjorde en del nödvändiga ändringar på hans inrådan.
Välja förlag
Det var dags. Med förväntansfullt pirr i magen skickade jag manuset till alla stora förlag och till en del mindre, men relevanta förlag.
Jag blev refuserad av samtliga. Det tog några år, eftersom jag inte skickade manuset till alla samtidigt.
Flera förlag skrev att det var ett ytterst välskrivet manus, att om jag skrev ett nytt skulle jag absolut skicka in det till dem. Andra att de tyvärr inte hade möjligheter att ge ut mer än två, tre titlar per år på grund av tuffa tider.
På Bonniers fick jag tipset att höra av mig till Liv i Sverige, en ideell förening vars syfte är att främja självbiografiska berättelser.
Det skulle visa sig vara ett bra tips.
Efter refuseringarna var jag ytterst modfälld, hade sjunkit djupt i Jante-träsket. Vem trodde jag att jag var?
Liv i Sverige
Föreningen Liv i Sverige tog gärna emot mitt manus och tre lektörsutlåtanden senare var min bok en LiS-bok. Jag har mycket att tacka Ingrid Sjökvist, Berit Skogsberg och Elisabet Peterzén för. De satte en del prepositioner på plats och hittade småfel. De tyckte också att min mamma rökte och svor en aning för mycket. Framför allt fick de mig att åter känna tilltro till mitt manus.
Publit.se
Jag fick förslag på nya förlag och fint rekommendationsbrev från Liv i Sverige men speciella omständigheter i mitt liv just då gjorde att jag slutligen bestämde mig för att ge ut boken själv.
Jag skickade manus och omslag till Publit.se och gav ut boken som en POD-bok.
Boken går att köpa via Adlibris, Bokus och via min facebook-sida Sverige, juggarna och jag och den finns att låna på bibliotek.
Jag kan varmt rekommendera Publit.se.
Tio år
Det tog tio år, från tanke till färdig bok, inklusive oräkneliga omskrivningar, layout, bokomslag och inte minst, funderingar kring boktitel.
Det som drog ut mest på tiden var refuseringsperioden. Idag hade jag absolut inte skickat manuset till ett förlag i taget. Ska jag försöka mig på att ge ett råd så är det att man ska skicka sitt manus till flera förlag samtidigt och vara öppen med det.
Slutligen. Det var värt varenda sekund.
6 juni 2013, på självaste nationaldagen hade jag så en liten releasefest.
Efter den trevliga tillställningen återstod bara marknadsföring och försäljning. Det går att marknadsföra sig via sociala medier och det underlättar om du har koll på din målgrupp. Det gäller i alla fall för mig som har skrivit en bok i ett smalt ämne. 🙂
Sverige, juggarna och jag 