Snövits blogg

Vi älskar Balkan!

Den här bloggen är mer eller mindre inaktiv och fokus är flyttat till Snövits blogg.

Det finns flera skäl till det. När jag började blogga 2013 kunde jag inte föreställa mig att migrations- och integrationsfrågan skulle bli så infekterad och polariserad som den blev i Sverige. Även om jag redan då såg att tonläget var förhöjt. Varje gång jag skrev något om invandring vägde jag mina ord noga. Ändå kändes det som att gå på ett minfält.

Så jag gav upp, finns ingenting roligt med självcensur.

Men det var inte den enda anledningen, den andra var att jag startade eget företag, Balkanbutiken, en e-butik på nätet. Den blev en naturlig övergång från boken.
Jag hoppas utveckla e-butiken och hitta samarbetspartners på Balkan.

Idag läste jag en artikel på BalkanInsight  om unga människor som inte ser någon framtid i Serbien och som har kommit på ett sätt att ta sig till USA utan den vanliga visa-byråkratin. Ungdomar som behövs i Serbien.

Det är nedslående läsning men peppar mig till att försöka hitta kreativa människor i hela Balkanregionen med entreprenöriell anda. Kanske de har en produkt som jag kan sälja i min e-butik och ge dem en skjuts framåt. Så att de inte ska behöva åka utomlands, de behövs i Serbien.

Min tanke är också att vi i Sverige, framför allt vi med rötter i Balkan ska vilja hjälpa genom att handla.

Åttatusen förlåt

Med anledning av tjugoårsdagen noterar jag en aning bedrövad att vi fortfarande har långt kvar till äkta försoning.

Jag har egentligen ingenting att säga mer än att lägga ut ett utdrag ur min bok, Sverige, juggarna och jag.
Kapitlet var färdigskrivet i juli 2003 men tankarna kring det fruktansvärda som hände fanns långt tidigare.

Kapitel 30
Juli, 2003

Jag kan knappt uttala det.

Men jag vet att jag måste.

Så jag ger mig ut, naken, ut på ett öppet hav. För stunden, tyst, lugnt, stort, kallt. Ruvande.

Hur kunde det ske. Hur kunde de. Hur kunde åttatusen, eller åttatusenetthundrasju eller mellan sju- och åttatusen och vi vet inte ens exakt hur många och bara det är förfärligt.

Hur kunde vi låta dem bli dödade.

Jag måste uttala det. Måste stå för att jag vet. Erkänna. Att jag inte blundar, inte låtsas. Jag känner mig illa till mods, fryser, havet börjar gunga, röra sig oroligt. Jag har ingen kompass, jag kan inte navigera. Helt ensam står jag, är rädd. Jag ska med vidöppna inre ögon, med ett rött bultande hjärta, ska jag. Känna. Jag måste börja med att uttala ordet. Det ordet kommer att följas av det andra ordet. Det viktigaste ordet. Det finns bara ett ord egentligen. Och det är Det Viktiga Ordet.

Ett ord.

Och jag tänker uttala det, jag tänker skrika ut det, jag har dröjt alldeles för länge. Jag har låtit mig luras av historiska kompasser, av jämförelsekompasser, av förnekelsekompasser. Hela tiden har jag vetat att min inre kompass har sagt nej. För den har inte låtit sig luras.

 Tusentals män. Män i sina bästa år. Unga pojkar. Släckta. För alltid. De stod där, uppradade, i händerna på andra män. Som bestämde över deras liv. Hur kunde de ta sig den rätten? Vem gav dem den rätten?

Så förnedrade.

Så förnedrande.

Och nu står jag här. Mitt ute på havet. Ensam. Det börjar blåsa upp. En storm är på väg. Vågorna blir stora, sköljer över mig, försöker få ner mig under vattenytan så att jag ska sluta andas. Men jag står upp, låter mig inte kuvas. Jag måste stå upp. Jag måste stå upp och se odjuret i ögonen.

Vi måste se vad skyldiga har gjort och vi måste ställa dem till svars. Det finns inga genvägar. Vi måste.

 Srebrenica.

Ordet kommer ut och anfaller mig, hugger mot mig, ger mig kramper i magen. Jag vill kräkas.

Srebrenica.

Jag tänker på den dödsångest som männen och pojkarna måste ha känt. När de förstod. Jag tänker på männen som dödade. Hur kan de leva. Efteråt. Jag tänker på. Direkt efteråt. Hur var det. Att se döda män och pojkar ligga överallt. Hur var det.

 Förlåt.

Jag skriker rätt ut. FÖRLÅT.

Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt. Åttatusen gånger vill jag säga förlåt.

ÅTTATUSEN FÖRLÅT.

Ensam ute på havet, det skummande havet som vill ta ner mig. Tysta mig. Jag begär inte att någon ska förlåta mig. Men jag vill be om förlåtelse. Förlåt skriker jag, förlåt. Jag vrålar, havet ryter tillbaka, sliter i mig.

Ingen hör mig.

Jag undrar. När det ska ta slut.

Svensk ärlighet varar längst?

Ett hjärta av muskler och pulserande blod. Kan ändå vara som av sten.

Blev positivt överraskad av vår statsminister igår. Han var rak och ärlig. Jag älskar tydlighet och uppriktighet.
Fredrik bad oss ha tålamod och att öppna våra hjärtan. Det hedrar honom och jag vill mer än gärna öppna mitt hjärta.

I utbyte vill jag ha både vision och konkret plan.
Och Fredrik, om visionen är att det gick då, det ska gå nu och den konkreta planen är att pengarna är slut, ha tålamod, jamen då räcker det inte för mig.

Bättre kan du! Kom igen nu och var en riktig stridshingst!

Vad sa han då?
Två saker.
Han jämförde flyktingströmmar.
Han sa att pengarna är slut.

Fredrik Reinfeldt jämförde 90-talets flyktingström till Sverige, med dagens. Sa att det gick då och det kommer att gå idag. Att få människor som flyr att lära sig svenska och starta ett nytt liv i Sverige. Att komma in i samhället, bli en del av Sverige och att hjälpa till att bygga det nya Sverige. Han syftade på människorna som flydde från Balkan-krigen, från framför allt Bosnien men även andra delar av forna Jugoslavien.

Att komma hit från Balkan och hjälpa till att bygga Sverige gick faktiskt redan på 60-talet. Fast då av helt andra skäl, vi kom hit som arbetskraftsinvandrare, vi assimilerades på nolltid. Det var inte konstigt, jobben hängde som klasar i övermogna svenska äppelträd. Vi kommer ihåg de goda rekordåren och nog hjälpte vi till alltid, att bygga Sverige.

Kan 60- och 90-talet appliceras på dagens Sverige?
Nej, inte om du frågar mig. Även om jag genast blev förälskad i uttrycket ”Humanitär stormakt”, det är precis det som är mitt Sverige, alltid  i framkant.

❤

Åter då till Fredriks jämförelse som jag tycker haltar betydligt.
Det är lättare att anpassa sig till ett land som värderingsmässigt och kulturellt inte skiljer sig så mycket från ditt eget.
Men betydligt svårare när du kommer från länder med starka religiösa och patriarkala strukturer. Jag vet att det inte gäller alla som flyr, jag menar inte att generalisera men jag är av den bestämda uppfattningen att det är svårare.

Det räcker för mig att tänka mig in i hur det skulle vara för mig att anpassa mig efter religiösa regler i ett religiöst präglat land. Svårt, för att inte säga omöjligt, sekulär som jag är.

Sverige är ett av världens mest sekulariserade, jämlika och sexualliberala land.
I Sverige idag haglar kulturkrockarna men ingen politiker vill låtsas om dem eller har en plan för hur vi ska hantera dem. Utanförskapsområden växer, blir till permanenta parallellsamhällen. Det gagnar absolut ingen i vårt land, förutom möjligtvis religiösa patriarker.
Och sverigedemokrater.

Sverigedemokraterna livnär sig på och växer i takt med flyktingströmmarna.
De försöker slå ut pensionärer mot flyktingar, svenska ungdomar mot invandrarbarn och de är ta mig tusan på väg att lyckas väl.

Vilket leder över från det ena till det andra Fredrik sa.
Att det inte finns några pengar till reformer. Han vädjar, det blir några tuffa år men sen blir det bättre.

Jag läser dagligen om hur företag tjänar grova pengar på asylpolitiken. Samtidigt som det inte finns tillräckligt med bostäder, inte tillräckligt med jobb. Har själv provsmakat arbetslöshetens bittra kaka.
Sjukvård, skola, äldreomsorg går på knäna.

Återigen, igen plan, ingen vision. Bara ett kort konstaterande att pengarna är slut.
Det duger inte Fredrik! Har du gett upp?

Jag befarar att du Fredrik gav bort en hel del röster till sverigedemokraterna med din ärlighet igår.
För att du inte har en plan för hur vi ska hantera integrationsfrågorna. Och en vision för hur vi ska bygga det här landet, tillsammans.

Jag befarar politiskt kaos i Sverige 2014.

 

Fotbollsturnering i Hägersten

Uppdaterat.
Det blev en summa på 122 300 kr. Fantastiskt bra jobbat.

Ikväll klockan 19.00 blir det fotbollsturnering i Brännkyrkahallen, Hägersten till förmån för de drabbade i Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kroatien. Entréavgiften på 100 kronor (du får betala mer om du vill) går oavkortat till de drabbade, liksom övriga intäkter från grillat, dryck, fikabröd och kaffe.

Deltagande föreningar och lag från Stockholm är:
– FC Plavi Team med bl.a. Nebojsa Novakovic och Bojan Djordjic
– Hrvati Stockholm
– MD Dame Gruev
– Srbija FF
– Macedonia Stockholm
– FK Bosna 08
– ”All Star” med bl.a. Aleksandar Prijovic DIF, Valentic Azrudin Coach Assyriska, Zvezdan Milosevic Syrianska, Nikola Grubjesic Syrianska, Nenad Lukic Spelaragent, Jovan Radomir SVT, Henok Goitom AIK, Zoran Lukic fd. Coach DIF, Haris Radetinac DIF, Nemanja Mihajlovic Hammarby, Dinko Felic Syrianska, Ivan Ristic Syrianska, Uros Delic Syrianska, Dusan & Dragan Umicevic SVT profiler/Hockey, Ranko Djordjic FC Red Star Belgrade, Alex Milosevic AIK.

Efterlysning av svenska reportage

Är vi fortfarande inte värdiga offer? Inte ens om det är en naturkatastrof? Ska politik lägga sig som en blöt filt över dem som just nu håller på att drunkna?
Ja om man ska tro Johan Cronemans krönika  är det precis så.

Enligt Johan Croneman beror det på att Balkan är längst ner på den europeiska rangordningsskalan och därför struntar media i att rapportera om en av de värsta naturkatastroferna på över hundra år.
I så fall ytterst cyniskt och arrogant. Jag vill ogärna tro att det är så illa men är inte förvånad om det ligger något i hans analys.

I Sverige bor det över hundratusen människor med rötter i Balkan. Vi har funnits i Sverige ända sen 60-talet. Vi har släkt kvar på Balkan.Vi vill veta vad som händer på Balkan. Varje dag vill vi veta och få information. Vi finns och vi bryr oss om våra nära och kära.

Jag efterlyser fler reportage om hur vi i Sverige kan hjälpa människorna på Balkan. Akut hjälpa med barnmat och blöjor. Kläder och filtar. Och pengar för att återuppbygga.

Här kommer ett tips till svenska journalister:
Det pågår en insamling till hjälpbehövande via Serbernas Riksförbund i Sverige. Gör ett reportage och tipsa allmänheten så att fler kan hjälpa till. Insamlingen pågår hela veckan i Solna.

Det är bråttom. Tack på förhand.

Uppdaterat 1: Läste precis på facebook att badbaljor till bebisar efterfrågas.

Uppdaterat 2: Läste precis på facebook att två lastbilar fulla med förnödenheter har gått från Serbiska föreningen i Solna till flygplatsen. Frivilliga har packat  och gjort i ordning kartonger i flera dygn.

Uppdaterat 3: Läste precis på facebook att på fredag den 23 maj klockan 19.00 anordnas en fotbollsturnering i Brännkyrkahallen, Hägersten till förmån för de drabbade på Balkan.

 

Balkanhjärtat Novak Đoković

Pratade med min moster för några dagar sedan för att säkerställa att de levde och hade det någorlunda drägligt. Hon berättade att hon frös och satt inlindad i flertalet filtar. Just i Belgrad har de klarat sig relativt hyfsat men tillvaron kunde vara bättre.
Enda glimten just nu, berättade hon, var att Novak Đoković, Ana Ivanović och Jelena Janković hade gått vidare till semifinal i Rom.

Det skulle visa sig att både moster och jag kunde glädja oss åt att Novak vann över Rafael i finalen. Dessutom skänker han delar av prissumman till de drabbade. Inte nog med det, han skänker inte enbart till drabbade i Serbien utan även till Bosnien.

Novak Đoković är inte bara en av världens bästa tennisspelare, han har dessutom ett stort Balkanhjärta.

 

Översvämningar på Balkan

Kraftiga översvämningar på Balkan tvingar redan hårt prövade människor åter på flykt. I Bosnien och Serbien har det inte regnat så ihärdigt på över hundra år. Många har förlorat sina hem, vissa delar av områdena saknar helt ström.

Innan du går ut i det härliga solskenet – stötta Röda Korsets katastrofarbete och sms:a AKUT till 72900.

Du skänker 50 kronor.

 

 

Balkanpaprikasallad – en ljuvlig historia

Just nu går det att köpa grekiska paprikor på mitt Lidl. Så gott som dagligen går jag in och handlar, fyller varukorgen med dessa väldoftande underbara grönsaker. Anledningen är att de påminner om serbiska.

Nu vill jag bjuda dig på min favoritsallad all time, nämligen paprikasallad. Och det går lika bra med röda. Men, för att du ska få till det är det viktigt att spetspaprikorna är av rätt sort. Nu är jag inte bra på vad olika sorter heter, men en riktlinje är att det ska dofta gott och mycket om dem. Om de är mer eller mindre luktfria, fortsätt leta.

Ja men då kör vi  lite paprikasallad från Balkan.
Sätt ugnen på 200 grader. Skölj, torka och lägg paprikorna på galler. De ska grillas i ugnen i cirka trettio minuter. Jag har gasspis, har du elektrisk dito, kan grader och tid variera, var observant.

Sakta sprider sig nu en ljuvlig doft i ditt kök.

Under tiden kan du blanda ihop
två delar olja med en del vinäger,
lite salt och tre pressade vitlöksklyftor.

Så här ska de se ut när du tar ut dem ur ugnen:
Låt dem svalna. Skala dem.

Och lättskalade ska de vara.
Om inte, har de varit för kort tid i ugnen.

Lägg paprikorna i en skål och häll över blandningen.
De kan med fördel stå i kylskåp till nästa dag.

Njut.

Passar bra till kötträtter.

Sammankopplade

Jag efterlyser berättelser.
Länge har jag funderat på att skriva en antologi med utgångspunkt i Jugoslaviens sönderfall. Motbilder mitt i det fasansfulla krigen. Motbilder som visar upp det mänskliga mitt i allt det omänskliga.

Vill du dela med dig?
Kanske bär du på en berättelse som vill ut, kanske känner du någon som vill dela sin?

Temat är längtan efter försoning
Någonstans bär jag på en förhoppning om att vi ska leva sida vid sida i sämja, kunna förlåta varandra, försonas och skymta en bättre framtid, lämna över ett frö av spirande förhoppning till våra barn och barnbarn.
Vi hänger ihop och vi är sammankopplade. Jag hoppas att vi kan det.

Du når mig
Om du vill dela med dig kan du inboxa mig på facebooksidan Sverige, juggarna och jag eller maila till mig på snovit.janson@gmail.com.

Du får vara anonym med din berättelse, du får vara öppen. Du bestämmer. Om du vill tipsa om någon du känner får du gärna prata med din vän först, så att det är okej att jag kontaktar vederbörande.

Jag är oerhört tacksam mot dem som vill hjälpa mig att hitta berättelserna och människorna bakom.
Jag vet att de finns.

 

Min serbiska hatt av för Mancini

Igår firade maken och jag vår bröllopsdag på en italiensk krog, nämligen Mancini i Stockholm. De serverade oss fantastisk mat, gott vin och överjordiskt underbar olivolja till brödet. Servicen var utsökt.

När jag berättade för kyparen att jag skulle göra ett blogginlägg om vår kulinariska upplevelse visade han upp deras eminenta vinkällare.

Tack Giancarlo! 🙂

Jag rekommenderar verkligen  Mancini!

När får vi en Balkankrog av samma klass som Mancini i Stockholm?
Jag hävdar alltid att vi på Balkan är minst lika bra på mat som italienarna. Innan krigen i forna Jugoslavien hade vi krogar i Stockholm som till exempel Sarajevo, Dubrovnik och Bosna.
Idag vet jag ingen krog i Stockholm som enbart serverar mat från Balkan.

Kommer jag någonsin kunna fira bröllopsdag på en Balkankrog?
Kunna beställa husmanskost som pasulj, punjene paprike och sarma. Ta en šljivovica innan maten. Äta pljeskavica med serbisk ajvar, ćevapčići med rå lök (massor med rå lök) och skölja ner med gott makedonskt vin. För att inte prata om vår srpska och šopska sallad, vår pečenje på spädgris eller lamm och vår pršut, rökt oxfilé. Mmmmmm.

Hoppas det.
❤